Såhär kommer jag ALLTID komma ihåg min lillebror!!!

Som den riktiga knubbisfettot han var när han var liten. Hur transformas man så mycket? Nu är han lång och smal och jag stannade kvar i det första stadiet liksom.... Som pokémon som uppgraderades och blev bättre (smalare) och jag blev kvar här som Snorlax som knappt reser på sig och är skitfet.

Mamsi berättade för mäh att min bror vurpat på moppen igår och fått en spricka i handleden vilket innebär GIPS!! (så passa på att slå ner honom på stan och skriv på gipset!!! vill ju alla liksom)

Som den riktiga storasystern jag är tar jag självklart på mig rollen som retsticka och skrattar åt honom när han kommer in i bild på skajp med sitt gips :):) kändes bra liksom??? Han hade ju inte så ont så kunde le med gott samvete. 

Ä la synd om honom men han kunde ju faktiskt fått en näsfraktur eller något så en spricka i handleden kan man typ glädjas åt!! Gillar mitt sätt att tänka.

Syskonkärlek är riktig kärlek däää!