Love of my life

Jag har kommit underfund med när man verkligen älskar någon. Eller det har nog någon annan (typ alla) redan räknat ut. Men. Det är när den, och bara den, kan göra så skitjävlabajsont så man vill gråta resten av livet. Men samtidigt gör en så sjukt jävla glad på livet som ingen annan kan få en att bli. Det är jobbigt, för allt är upponer, bakofram och snett hela tiden. Eller mycket utav tiden. När jag är ledsen är jag jääääääätteledsen, men samtidigt är jag så sjukligt jävla glad när jag är glad.

Jag vet att många har typ kändisar som insperationskällor, föräldrar som förebilder, sin mormor som idol. Jag inspereras av sjukt många människor. Folk som står på sig (typ som grynet hehehe!!!) folk som vågar vara egna (utan att vara emo!!!) folk som legat ner och rest sig upp. Bögigt va? 

Men till det jag skulle komma till, framförallt så är min största insperationskälla Arvid. Finns ingen jag värdesätter så högt på denna jord som denhär sjuka människan (kanske min bror). Han är dålig på väldigt mycket (good gf here) typ som att prata... förklara, göra dumma saker (iofs bra på), förstöra (bra på), få tummen ur röven, förstå, uppskatta allt han har (dvs allt han får, av mig, av andra) osvosv. Han vet om allt detta. Det är det som gör honom till typ, världens bästa. Han vet att nångång måste han nog sluta upp med att typ, lata sig och baraaa ta allt för givet.

Arvid är bra på mycket också. Han lyssnar (oftast, när det inte är samma låt x 3535 gånger) på bra musik. (MYCKET viktig egenskap!)Han förstår fast han inte säger något. Han är konstig på ett bra sätt. Han kan alltid få mig att skratta, fast jag ligger och gråter. Han är lugnet själv. När jag har panik är det han som säger att "men jaaa, det är LUGNT!". Han fixar min dator. Han håller om mig i sömnen så jag inte fryser, han böjer sig ner när han ska säga hejdå. Han är världens bästa, konstigaste, typ vet inte, BF. 

Jag ler lite. Sen stoppar jag ner all min kärlek i fickan igen, där får den vara och mysa och växa lite till. Det är härligt att kunna plocka fram den ibland. All the single ladies, dont worry, han kommer. Stop lookin and u will find him. Han kom som en jobbig liten 14årig råtta. Jag älskar min råtta mer än vaniljbullar, tacos en fredagkväll, tårta på födelsedagen, paketen under granen, alla atomer i galaxen och mer än vad transor älskar kvinnokläder. Vi är bäst tillsammans.
Bildbevis på våran ömsesidiga kärlek. HEHE. När han snyltar på mig brukar jag säga att jag får så mycket kärlek tillbaka. Då skrattar folk. Jag får det på hans konstiga sätt. Det duger för mig. Ibland iallafall. Just nu vill jag ha massssaaa kärlek!!! GIFEEE.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0