Sitter och förundras över alla känslor som finns i kroppen. Om det inte vore så att jag lever like a single lady traped in a prison skulle jag kunna tro att jag är preggy just nu. Har sånna jävla humörsvängningar och jag känner inte riktigt igen mig själv. Jag brukar vara bitter, men jag brukar NÄSTAN aldrig vara ledsen? Jag är ledsen och sen är jag glad. Sen blir jag ilsken och bitter, sen ledsen igen. Och så håller det på. 

Skönt att man får gå till jobbet och vara fejkglad iallafall. Har hört att det spelar ingen roll om ett leende är fejk eller inte, man känner sig ändå gladare. Och hade jag inte läst att ett symtom på depression är försämrad aptit hade jag trott att jag lidit utav det.... Men FAAAAAN vad jag äter.