SEN gick jag en sväng till ikano (observera att jag bar mjukisbyxor, bomberjacka och en tjocktröja samt flottigt hår i en toffs) och shoppade mig en kofta (!!! vad händer med mig) strosade runt lite då nästa sjuka sak händer.

Gick av någon sjuk anledning in på veromoda (que??) och hör hur en medelålderskvinna talar med butiksbiträdena om att hon ringt in dit igår och lagt undan ett par brallor i S. Varpå säljarna svarar neee? "joo det var en tjej som svara som sa att hon vanligtvis inte jobbar här utan är ifrån stan". "nää det var bara vi två här igår??". DÅ säger jag, eftersom jag är cool, att jag vet att hon ringde till vila igår och pratade med Sandra, som brukar jobba i stan, och försökte lägga undan där. HUR OFTA HÄNDER DET LIKSOM??? Att jag är där det händer??? coolt. Fick konstiga blickar så jag gick.

SEN mina vänner, kommer det jobbigaste. Jag står på maxis parkering, fortfarande i samma osmickrande outfit, plussa på en påse med en kofta i (ser lite extra bylsig ut) och en väska full med jobbkläder.. Står där o kisar för att solen lyser. Känner mig som en man som lever på gatan. Ser hur två småbarn kollar på mig, nej dom GLOR, ARGT!! Och så hör jag något i stil med "pappa är det där en.....som... burkar...???" Det räckte för mig.