Försöker ha en sk. wakeupday och inse att liver kommer reda sig tillslut. Har varit så trött på allt och deppig och nere och ensam och glad (?!) och ledsen och tom och spyfärdig och hungrig och ja, allt. Känner mig som en gravid kvinna med rediga hormonsvängningar??? Måste suga rejält.

DÄRFÖR, ska jag försöka tränga bort dessa onda tankar. Jag är kvar här i typ en månad till och sen ska jag iväg till Norge. Inte bara för att tjäna cash för det kan man göra här med.... Utan för att jag inte.klarar.av.detta. Behöver något nytt, spännande och ha något att göra. Vill ha något eget att bry mig om. 

Tro mig, jag älskar att bo här. Men Linköping börjar bli FÖR litet. Häromdagen sa Yasse att Linköping är Sveriges SJUNDE största stad nu??? WTF?? Örebro och Västerås har gått om oss? Tecken på att det är dags att dra. Vill inte bli ett invalido i en liten incestby?? Så illa kanske det inte blir, men, jag vill iväg. 

Undra hur många gånger jag skrivit om detta bekymmer??? Fram tills denna ångest över att vara kvar, har jag alltid trott att det enda man har ångest över är att man 1) är kär eller 2) har det jobbigt i skolan eller 3) blir slagen hemma eller liknande. Typ. Tills jag insåg att det här är tamigfan ångest det med!!! Mina problem = minst för ett barn i Afrika, störst för mig. Jag är inte ego, jag är baaaa ärlig!

Ska fira mitt försök till en positivare attityd genom att äta en nybakad bulle!! VANILJBÖLLE.