Jag är sällan nöjd. Typ aldrig. Men idag känner jag mig iallafall ganska nöjd. Jag har lämnat av Arvid vid tåget, pussat hejdå och kramat honom massor, på obestämd tid. Inte liksom 3år men typ.... någon månad. Och jag är rätt nöjd. Nöjd över att jag inte gråtit ihjäl mig (än) och nöjd över att vi börjar bli så, vuxna????

Nöjd över att jag har något att se fram emot. Det här året har varit ett pissår, likaså dom senaste typ 2åren. Därför är jag extra pepp på att börja 2012 med att flytta till Norge. Det kommer hända. Jag är nöjd över att jag orkar slita på BK fast det inte är vad jag vill göra. Ska försöka relaxa lite mer, ha min egen tid, ta tag i saker och göra något åt mitt liv.

Det var jobbigt att Arvid åkte. Men det känns mer bra än jobbigt när jag tänker på att jag, från söndag till och med idag, har fått gå och lägga mig och vakna bredvid den personen jag värdesätter högst av allt. Bredvid samma person som jag alltid vill ligga bredvid. Så, jag är nöjd med dom här dagarna vi fick nu. Man kan inte få allt, så jag är nöjd över dessa dagar och ser fram emot nästa gång. Distans funkar, men det tär på en. Men jag kan lova att när man väl ses sen, då är det sååÅÅåÅÅååå värt det. jenny+arra=bäst i hela världen. No doubt.