jag har inget mer än mina tankar

har fått lovord och mordhot
piska och morot
ångest och oro
som om jag vore gjord av stål och glas
borde gå men stannar kvar
jag har lovat och glömt
förlåtit, fördömt
försent för att ångra, men tid nog att tänka om
och leva med det

vi har något stort på gång,
så länge ingen bryr sig om vilka höjder vi kan nå
på vilken sida som vi står

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0